Andratx - Valencia, 2016-09-25 - 26

Andratx

Här kommer några ytterligar kommentarer om Andratx. Andratx är en väldigt prydlig stad. Varje morgon plockar hamnpersonalen bort skräp från strandpromenaden. Behållarna för sopsortering är lättillgänglia, rena och snygga. Jag rekommenderar att Bosse och Eva överväger att förlägga nästa års Mallorcabesök hit om de inte väljer Sóller förståss. Det där jag läst om filmstjärnor och världens elit ställde sig hamnkaptenen helt oförstående inför.
Jag har glömt att tala om att loggen slutade att fungera. Jag plockade ur den och tog bort den vita maskliknande beväxtningen.

Söndag 25 september kl 1030 startade jag mot Valencia, 126 nm, vilket borde ta 21 timmar med ankomst ca 08 på måndag. Loggen fungerade igen, visade dock för lite, om jag jämför med GPS-data, därför kalibrerade jag om den.
Min plan var att försöka passera den nord-sydgående farleden för fartyg innan det blev mörkt. Jag räknade också med att möta färjan mellan Valencia och Palma under natten, Det gällde också att inte komma fram för tidigt i mörker. Vid starten var det klart, vackert och varmt väder, men senare höga moln och slöjor över himlen. Det var tråkigt att lämna Mallorca, en vacker, mestadels grön ö med sandstränder, dramatiska bergsmassiv och trevliga hamnstäder.
Först segling någon timma i svaga halvvindar, sedan motvrid, sedan slör och halvvind igen men avtagande vind. Motor på. Fock inrullad.

Det verkar finnas väldigt lite djur och fåglar i den del av Medelhavet där jag varit hittills, åtminstone är de inte synliga för mig. Det är nu länge sedan jag såg några delfiner. Uppenbarligen finns det fisk i havet, troligen inte så mycket, med tanke på att man ser väldigt få fiskebåtar. I Andratx såg jag dock fyra stora fiskebåtar. Är det något ute på havet, som man tror är en fågel, så är det i regel plastskräp.

Under dagen badade jag två gånger. Jag blir alltid lika förundrad över hur blått vattnet är och varmt, 25 grader.
Fortsatt varmt under natten, den vanliga uniformen var tillräcklig. Två fartyg passerade på korsande kurser, men det var inte nödvändigt att väja. Färjan till Palma gick på en sydligare led och blev inget problem.
Ingen måne, som lyste upp. Den gick ned 16:41. Den kommer att gå upp igen ca 02. Det blev så småningom stjärnklart över mig. I norr våldsam åska med oavbrutet blixtrande i flera timmar, som lyste upp molnen, hotfullt men vackert. Ibland var blixtarna lodräta ner mot vattnet. För att gardera mig, om åskan skulle komma närmare, tog jag ner storseglet. Vindbyarna under åskmoln kan vara våldsamma.
Så småningom kom åskan även till mig. Regnet var måttligt och vindbyarna på upp till 10 m/s. Efter någon timma upphörde åskan och vinden avtog. Jag försökte sova korta stunder. Strax innan det ljusnade fick jag sällskap av en ensam, men glad delfin. Den dök nog upp för att jag klagade ovan på att det var länge sedan jag sett några delfiner. Sista 6 timmarna hade jag sällskap av ett av de stora kryssningsfartygen, Independence of Seas, som körde med reducerad fart för att inte komma fram för tidigt till Valencia. Vi gick in samtidigt. De fick väl hjälp av lots, jag fick klara mig själv.

Fel hamn för Paula

Marinan i Valencia är enorm. Jag körde först fel och hamnade i den hamn, som huserade Americas Cup för några år sedan. Nu låg här istället mycket stora segel- och motorbåtar. Så småningom hamnade jag rätt och kunde tanka och sedan gå igenom den omfattande spanska incheckningsrutinen. Vad gör de med alla uppgifter och alla papper? Hamnavgiften var dock väldigt låg, 160 kr.

Valencia stad har 800000 inv, med kranskommuner 1,6 milj och är därmed den tredje största staden i Spanien efter Madrid och Barcelona. Romarna grundade staden år 138 BC. På 700-talet tog muslimerna över och på 1200-talen en kristen kung. Här finns en länk till Wikipedia.

Efter att ha sovit en stund cyklade jag in mot centrum och passerade genom ett par km långt parkområde med byggnader, som såg ut att ha importerats från någon fjärran galax. Området kallas, fritt översatt, Konst- och vetenskapsstaden. När jag kom fram till centrum, började tröttheten slå till och jag vände tillbaka.
Idag har jag piggnat till och tagit mig in till centrum och de gamla stadsdelarna. Det blev också en dagens 3-rätters lunch och en sangria. Av alla städer jag har cyklat i tillhör Valencia de allra bästa, möjligen slagen av Köpenhamn. De finns 2-filiga cykelstråk i stort sett överallt.
Alla foton utom det första är från Valencia.

Porto Sóller - Pollenca - Porto Colom - Isla de Cabrera - Andratx, 2016-09-16 - 24

Vädret under den här perioden har varit ostadigare och svalare. Temperaturen dagtid har hamnat under 30-gradersstrecket och nattetid gått ner till 20-25 grader. Någon morgon har jag satt på mig långbyxor, men har snart varit tvungen att byta till den vanliga uniformen, kortbyxor och T-shirt. Det har funnits moln på himlen och en del regnstänk, i Pollenca riktigt regn under natten, men solen har dominerat. Inatt, lördag 24 september, vaknade jag av att det blixtrade, dundrade, regnade och blåste. Igår såg jag en helikopter, som vattenbombade en mindre skogsbrand.

Man ser sällan fåglar

Den 17 september seglade jag från Stóller till Porto de Pollence. Fortsatt bergigt landskap, nu utan trädbeväxtning, som stupar lodrätt ner i havet med många grottor och hål. Seglingen var jobbig med skvalpig sjö. Jag stannade en dag i Pollenca och cyklade till Alcudiabukten. Fin plan cykeltur på 15 km, mestadels markerad cykelbana, dock lite tråkigt med vägen, som försvinner vid horisonten. Många ”tävlingscyklister” på fina cyklar och många löpande och promenerande delade på cykelbanan. Biltrafiken är intensiv.

Alcudia

I Puerto Alcudia finns en väldigt stor marina med stora båtar och all tänkbar service. Strandpromenaden är trevlig och det finns vackra stränder med många turister. Alcudias gamla stad, några km in i landet, är väldigt fin, bara gågator. Men, var var invånarna? Alla fönsterluckor och dörrar var stängda. En oherrans massa turister strök omkring. Det var riktigt trångt. En stor marknad pågick och det var väl den, som lockade.
Jag har varit i Alcudia för många år sedan, men har inget minne alls av hur det såg ut, tragiskt. Antagligen låg tyngdpunkten på att bada barnen och mata dem med spagetti och köttfärssås.
Pollenca verkar vara ganska ointressant, mest ett turistghetto med sandstränder.

Alcudia

Måndag 19 september fick jag uppleva en fin halvvindssegling till Porto Colom. Landskapet innanför Pollenca- och Alcudiabukterna är låglänt. På SO-sidan av Mallorca blir bergen vackert avrundade, lägre och trädbevuxna och man ser fler sandstränder. Det ser trevligt ut bortsett från allför många stora hotellkomplex.

I Porto Colom möttes jag av mina vänner Bosse och Eva, som av en slump hade valt en resa på en vecka till Mallorca just när jag var där. Vi åt en god middag på restaurang tillsammans och även en dagens lunch. Det var trevligt för mig att få gå på restaurang med sällskap. Ensam går jag ogärna.

På väg mot Porto Colom

På väg mot Porto Colom

Porto Colom är en liten och lugn stad, ca 4000 invånare, inne i en vacker bukt. Det finns inget egentligt centrum. Restaurangerna ligger på rad utefter strandpromenaden. Turism lär väl vara huvudnäringen, även om det inte finns några stora pampiga sandstränder. Här och var skär  djupa vikar in i klippkusten strax utanför Porto Colom och där fanns mindre sandstränder med många turister. Marinan är liten och vi var nog aldrig mer än 5 besöksbåtar när jag var där.

Porto Colom

Porto Colom

Adjö till Bosse och Eva

Torsdag 22 september bytte jag först olja i motorn och seglade sedan i varma vindar till den lilla ön Isla De Cabrera utanför Mallorcas sydspets. Ön är nationalpark och man måste i förväg boka en boj på Internet. Jag räknade till 36 båtar, som var förtöjda i bojarna. Jag hade tänkt simma in till stranden med en vattentät påse med kläder, och därefter göra en promenad på ön, men det kändes för svalt på morgonen. Naturen på ön är karg med buskar. Cabrera har använts som fängelseö för franska fångar under Napoleonkrigen. Av 9000 fångar, som sändes till ön, överlevde 3600. Numera är ön mest hemvist för intressanta fågelkolonier och nationalparkspersonal. Det finns också en fästning från 1300-talet på ön.

Fästningen på Isla De Cabrera

Istället för promenad på Cabrera blev det i huvudsak motorgång, i svaga vindar och mycket varmt väder, till Porto d´Andratx, som ligger på Mallorcas sydvästspets. Som vanligt ligger själva staden Andratx några km in i landet. Puerto d´Andratx är enligt Wikipedia en exklusiv semesterort, som besöks av filmstjärnor och världens elit, så det känns som att jag har kommit rätt. När jag imorse handlade mjölk till gröten på Eroski, såg jag dock inte till någon kändis. Staden har en rik historia. Här finns en länk för den intresserade.

Hotfullt i Andratx

Imorgon siktar jag på Valencia. Avståndet är stort, så det blir nattsegling.

Cartagena - Alicante - Isla Espalmador, Balearerna - Porto Sóller, 2016-09-04 - 15

Del av marinan i Cartagena

Sol och värme med temperaturer konstant över 30 grader har fortsatt. På dagtid har det tagit emot att lämna skuggan inne i båten. Idag den 15 september, i Sóller på Mallorca, där jag är nu, har vi fått in svalare luft och det har blivit riktigt behagligt. Det svala vädret väntas fortsätta en vecka till.

Cartagena

Cartagena, hamnpromenaden

Jag blev kvar 4 hela dagar i Cartagena och kom underfund med att det är där jag skall övervintra. Det är en relativt stor stad, 200 000 invånare, och har en hel del sevärdheter och en intressant historia. Strandpromenaden har stora öppna ytor med muséer, vackra konstverk, restauranger och kaféer. Den gamla delen av staden har många gågator och det finns gott om markerade cykelvägar. På Internet tror jag att jag har hittat två bridgeklubbar. Om det stämmer återstår att hitta en partner och övervinna språkproblemet. Jag får en rymlig båtplats där jag kan förtöja längs med en gångbar ponton. Det blir då betydligt lättare att komma på och av båten.

Alltid någon, som vill låna cykeln

Nackdelar finns också. Priset på hamnplatsen är högre än i Almerimar, som var det andra alternativet. Ibland luktade det diesel när jag låg i Cartagena och man sa att det är marinens båtar, som är orsaken. Jag tror nog snarare att lukten kommer från ett stort raffinaderi på östra sidan av Cartagena. Utanför marinan ligger en containerhamn och ett varv med båttrafik, som orsakar svall. Det finns heller ingen vacker sandstrand att titta på.
Den 1 november räknar jag med att återvända till Cartagena och får någon vecka senare besök av vänner. Tillsammans skall vi då titta närmare på staden och jag återkommer då med en rapport.

Marinan och berget Benacantil i Alicante

Utsikt från fästningen Santa Barbara

Den 8 september seglade jag för bra vindar till Alicante. Alicante ligger på Costa Blancakusten, som börjar när kusten böjer av norrut en bit öster om Cartagena. Kusten är låglänt med bergen i bakgrunden. Turistorterna ligger tätt, nästan utan avbrott och det är höghus, som syns från havet. Namnet Costa Blanca kommer från att man anser att sandstränderna är vita. Det är de inte, möjligen gula. Alicante är både badort med en lång sandstrand och en stad med en lång historia. Oändliga strandpromenader finns längs sandstranden och runt den stora marinan. Många av båtarna, som ligger där är enorma monster, men det finns också ganska många pyttesmå båtar i Paulas storlek. Tyvärr går det en väldigt trafikerad motorväg mellan standpromenaden och centrum av staden. Innanför motorvägen ligger en vacker park och innanför den hittar man alla restauranger. Inne i den gamla stadskärnan tillåter man irriterande biltrafik i ett intrikat nät av enkelriktade gator. Positivt är att det finns markerade cykelvägar.
Den 10 september på kvällen lämnade jag Alicante. På dagen hann jag med att åka hiss upp på berget Benacantil, 166 m, för att titta på fästningen Santa Barbara. De äldsta delarna är från 800-talet när muslimerna regerade i Alicante. Läs mer om Alicante här.

Espalmador

Vid 12-tiden påföljande dag kom jag fram till "paradisön" Isla Espalmador, som ligger mellan Formentera och Ibiza. Hela sträckan på 95 nm gick jag för motor p g a ingen vind eller lätt vind rätt emot. Hittills har det varit lätt att segla nattetid. Det har varit väldigt lite trafik och särskilt bra, åtminstone för mig, att nästan inga fiskebåtar synts till. Det har gått bra att ta en tupplur då och då.
Isla Espalmador är ett naturreservat. Bebyggelse saknas och det finns ingen hamn, endast bojar, som kan bokas via Internet. Ön har en fantastisk vit sandstrand och klart blågrönt vatten. Stora katamaraner lastade varje förmiddag av badtrurister. Eftersom jag inte har någon jolle, var jag tvungen att simma in till stranden för att kunna bada. Första gången blev jag lite chockad över att det var så långt, men det gick bra.

Mallorcas nordvästkust

Mallorcas nordvästkust

Port Sóller

Efter en ny nattsegling, den här gången för segel, kom jag fram till Port Sóller på Mallorcas nordvästsida den 13 september mitt på dagen. Både hamnen och själva staden Sóller, som ligger 5 km från hamnen, tillhör Mallorcas absoluta pärlor. Hamnen är en naturhamn omgiven av höga berg och med en vacker sandstrand. Bebyggelsen är låg och klättrar upp för bergssidorna. Det är säkert många av er, som läser detta, som varit här. Omgivningarna kring hamnpromenaden är helt befriad från biltrafik. Ett gammalt spårvagnståg trafikerar sträckan upp till stadscentrum. Där kan man byta till ett annat gammalt tåg och ta sig till Palma. Den nordvästra kusten och landet innanför är väldigt bergig. Till skillnad från den spanska syd- och sydostkusten är bergen trädbevuxna. De här bergen tycker jag är vackra och imponerande.

Branta backar i Sóller

Sóller

Även imorgon blir jag kvar här. På lördag 17 september fortsätter jag till Pollenca, som ligger på Mallorcas nordostsida.

Almerimar - Almeria - Almerimar - Cartagena, 2016-08-25 - 09-04

Almerimar och växthus

Almerimar

Det är och har varit varmt, mycket varmt. Man vet inte var man skall ta vägen. Lite kläder, mycket vind, skugga, bad och att duscha sig med vattenslangen lindrar. Klockan är nu 9 på kvällen och det är 31 grader inne i båten, ute något svalare.

Alcazaba

Det blev ytterligare ett par dagar i Almerimar. Den 27 seglade jag 20 nm till Almeria och därefter tillbaka till Almerimar den 30 augusti.

Almería

Almería är en stad med ca 200000 invånare och är huvudort i provinsen Almeria, till vilken också Almerimar hör. Det är lätt att förstå.

Alcazaba

I Almería finns ruinerna av en berömd moorisk fästning, Alcazaba of Almería, från 1000-talet. Den är den näst största muslimska fästningen i Andalucien efter Alhambra. Almería var målet för diverse misslyckade kristna korståg och det dröjde ända till 1400-talet innan staden övergick till ett kristet styre. På 1500-talet utsattes staden för krafiga jordbävningar och ständiga attacker av pirater. Bl a Alcazaba och en stor katedral förstördes. Katedralen återuppbyggdes på 1600-talet. Vid den här tiden upptäcktes stora järnmalmsfyndigheter och staden blomstrade. Numera är jordbruk och turism de stora näringarna. Enorma växthus täcker omgivningarna. Spanska sydkusten verkar vara ren öken så det mesa av växtligheten måste konstbevattnas. Det är bara att hoppas att grundvattnet fylls på av nederbörd i de bakomliggande bergen, för härifrån kommer en stor del av våra grönsaker.

Katedralen i Almería

Först passerade jag solkusten, Costa de Sol, med tätt packade turister på vita sandstränder, därefter började, en bit öster om Malaga, växthuskusten. Efter Amerimar och Almeria och fram till Cartagena dominerar branta ogästvänliga berg, få stränder och inga turister. Det finns i stort sett inga hamnar, så det blev nattsegling från Almerimar till Cartagena dit jag kom 02:30 på natten. Det går an när man kan ha kortbyxor och T-shirt hela natten, trots att vinden blåser rätt emot. Det var väldigt lite båttrafik att hålla reda på, så det gick bra att ta några tupplurer.

Det finns olika uppfattningar om vad, som är vackert. Jag skulle nog inte kalla spanska sydkusten för vacker. Det blå vattnet är vackert och klimatet är behagligt och det finns många historiskt intressanta städer.

I Almerimar demonterade jag ankarwinschen och skickade den till den svenska reparatören. Den winschen får jag så småningom försöka sälja. Jag har också beställt en ny kättingwinsch och en bimini. Därför måste jag segla tillbaka till Almerimar i slutet av september.

På väg mot Cartagena