Porto - Figueira Da Foz - Nazaré - Oreira, Lissabon - Sesimbra - Sines, 2016-07-20 - 30

Det varma, soliga, vindfattiga vädret har fortsatt. Någon morgon har vi haft dimma några timmar. Kusten är låglänt med oändliga sandstränder. Närmare Cascaix och Lissabon börjar berg och branta klippor dyka upp. Den första hamnen efter Porto, Figueira Da Foz, ligger en bit in i floden Rio Mondego. Staden är en badort och den del, som gränsar mot stranden domineras av turister. I Figueira Da Foz provade vi på bacalhau, varianten Bacalhau à brás. Bacalhau är Portugals nationalrätt, gjord på torkad torsk. Rätten sägs kunna tillagas på lika många sätt som det finns dagar på året. Vår variant smakade inte illa, den smakade ingenting.

Coimbra, universitetet

Coimbra

Coimbra

Besöker man Figueira Da Foz, skall man åka till Coimbra, tidigare huvudstad i Portugal mellan 1139 och 1260. Den har ett viktigt arkeologiskt område med ruiner som dateras tillbaka till när staden var en romersk stad under namnet Aeminium. Coimbra utvecklades till ett viktigt kulturellt centrum, mycket tack vare universitet, som grundades 1290. Det är ett av de äldsta i Europa och lockar studenter från hela världen (Wikipedia). Delar av universitetet är klassat som världsarv av UNESCO. Alltså lastade vi cyklarna på tåget och åkte de 5 milen till Coimbra. Där klättrade vi med cyklarna uppför de branta backarna och tittade bl a på universitetet, drack kaffe och tittade på utsikten och bromsade oss sedan ner till floden, klättrade upp på andra sidan och tittade på ett gammalt kloster. Det är tufft att vara turist.

Fikapaus i Coimbra

Mellan Figueira Da Foz och Nazaré hade vi bra vind och kunde äntligen segla. Även vågorna gick höga och Tobias var imponerad.
Nazaré domineras fullständigt av turister, bilar och bilparkeringar. Utefter gatan, som gick längs stranden ringlade ständigt en obruten kö av bilar. I rättvisans namn skall kanske sägas att i de trånga gränderna innaför stranden fanns inga bilar eftersom gränderna var för trånga. En morgon tog jag en spårvagn upp till en bergstopp för att ta mig ner till en fyr. Utanför den här fyren slog en surfare ett värlsrekord 2013 när han surfade i en 30 m hög våg, titta här. Anledningen till att det kan bli så höga vågor just utanför Nazaré är topografin på havsbotten.

Coimbra, universitetet

Tidig morgon i Nazaré

Nazaré

Oreiras

Lissabon

Lissabon

Lång cykeltur till Lissabon

Tobias flyttar en Chris Craft i Oreiras

Den 25 juli gick vi från Nazaré till Oreiras, som ligger mitt emellan Cascais och Lissabon. Vi hade planerat för att titta både på Cascais och Lissabon. Så blev det inte. Cyklarna skulle vi ta på tåget in till Lissabon. När vi var på väg till stationen ändrade vi oss och cyklade hela vägen in. Det var långt och cykelvägar saknades den största delen av sträckan. När vi kom fram var det dags för lunch och den blev lyckad med ost, oliver, stekta bläckfiskar och portugisiskt vitt vin. Den här dagen var också den varmaste hittills, över 30 grader (nästan som i Sverige), så det slutade med att vi uttröttade tog tåget hem till båten. Det blev 2,5 dagar i Oreiras. Vi gjorde några kortare cykelturer runt Oreiras. Vi handlade mat och Tobias tappade sina dyrbara glasögon i butiken. Trots idoga försök av oss och butikspersonalen gick de inte att hitta. Dan därpå gick vi dit igen och fick tipset att fråga i ett väktarkontor, och tro det eller ej, men där fanns glasögonen inlämnade av någon ärlig person. Lyckan var total. Tobias flög hem från Lissabon den 28 juli på eftermiddagen och jag gick en kort sträcka till Sesimbra. Efter att ha haft sällskap blir det lite ensamt.

För ovanlighetens skull blev det en fin segling till Sesimbra. När jag rundat udden strax för Sesimbra möttes jag av härliga barrskogsdofter. Det var varmt, soligt, vattnet var blått och jag stannade till och badade innan jag gick in i hamnen. Staden har en stor fiskehamn, många badturister, mycket biltrafik och inga cykelvägar.

God lunch i Lissabon

Nu befinner jag mig i Sines och även hit kunde jag segla en stor del av dagen. Sines kommer jag att minnas därför att här pågår en mycket högljudd och hela natten lång musikfestival. Jag gruvar mig för kommande natt. Besökarna på festivalen övernattar bl a på stranden och i parkerna och de ser ut som hippies från 60-talet. Är det modernt att vara hippie igen?

Ståplatsstrand i Oreiras

Sines har, liksom de flesta städer i Portugal och Spanien, en rik historia. Här finns en länk för de intressserade. I modern tid är det badturism och petrokemisk industri, som dominerar. Blåser det från fel håll känner man en obehaglig lukt av olja.

Det är en sak jag har undrat över ett tag. Det är högsäsongpriser i gästhamnarna (även om det inte är oskäligt dyrt). Det underliga är att det alltid finns gott om plats och sällan är mer än ett 10-tal besöksbåtar i hamnarna. I en hamn sade hamnkaptenen att de flesta båtarna redan hade passerat och i nästa hamn sade hamnkaptenen att den riktiga högsäsongen är i augusti och september. Hemma i lilla Nynäshamn har vi en jättelik gästhamn, som den här tiden på året är fylld med kanske 150 båtar. Det är lite svårt att förstå sydeuropas definition av högsäsong, men det kanske klarnar när jag kommer in i Medelhavet.

Sines och Sesimbra är de enda hamnarna mellan Lissabon och Portugals sydkust. Imorgon är jag därför tvungen att komma iväg tidigt för att klara av ca 75 nm till Lagos.