tisdag 6 december 2016

Cartagena, 2016-11-14 - 12-06

Elida V
Idag är det tisdag och klockan är 08:30. Det är cirka 15 grader och växlande molnighet. Jag har läst om översvämningarna i Malagaområdet. Det har regnat här också, men några översvämningar har det inte varit. Söndagens barbeque hade väldigt få deltagare pga regn. Förra torsdagen regnade det också och den gemensamma vandringen blev inte av. Regn behövs verkligen i den här torra delen av landet. Annars har det varit fina dagar med skön värme i solen, svalare i skuggan och riktigt kyligt på nätterna, ca 7-8 grader. Värmaren har fått jobba.

Några av mina grannar
Här i marinan ligger det 170 båtar över vintern och ca 20 korttidsliggare. Dessutom finns det många båtar med permanenta platser. Jag gissar att ca hälften av vinterliggarna har besättningar ombord. Det finns 4 svenska båtar, 5 om Elida V (Sailing for Jesus) räknas med. Elida är en 131 fot lång 2-mastad segelbåt byggd i komposit. Läs mer här! Bredvid mig ligger också miljardären och Oracles ägare Larry Ellisons kryssningsfartyg Musashi, pris 130 milj $. En besättning på 23 man putsar och fejar dagarna i ända. Larry är inte ombord. Läs mer här! Häromdagen tömde man septitanken. Det behövdes 4 tankbilar för att genomföra tömningen. Marinan är bemannad dygnet runt. Det finns ett kontor, som är bemannat av tre personer. Den praktiska verksamheten på marinan sköts av en hamnkapten och 3 "marineros". De hjälper till med förtöjningar när båtar kommer och avgår, städar toaletter och duschar och löser tekniska problem. Alla är väldigt hjälpsamma och vänliga.

Mitt hem
Jag har genomfört 4 ordentliga vandringar upp på bergen i utkanterna av Cartagena och småsprungit nerför. Terrängen är brant, stenig och bevuxen av taggiga buskar, så man får hålla sig till stigar och vägar. När man kommit upp på topparna ser man att landskapet innanför, dvs norr om Cartagena är alldeles platt. Jag saknar den nordeuropeiska frodiga naturen. Behållningen här är värmen, havet, fornlämningarna och de gamla städerna.

En av marinans "marineros"
Ankarspelet inklusive kätting är äntligen på plats och jag har provankrat här i hamnen. Det gick bra.

En hel del tid har jag spenderat på att tillsammans med Microsoft lösa problem i datorn. Numera skall all privat information i form av mail, kontakter, anteckningar, kalender, foton och dokument sparas i molnet. I det längsta har jag hållit emot, men nu har jag gett upp. Det finns knappast några mailsystem längre, som är gjorda för att lagra någonting lokalt. Att genomföra den här omställningen har tagit mycket tid.

Ett par dagar har gått åt till att plocka ner seglen, tvätta och laga småskador. Storseglet är monterat igen men focken ligger nerpackad. Kylskåpstermostaten har börjat krångla igen och kylskåpet går går på max hela tiden. Måste åtgärdas. Filterbyten i motorn har jag heller inte gjort än. Istället har jag bytt ut några halogenlampor mot LED-lampor.

Alla böcker, som jag tagit med, både pappersböcker och böcker i e-boksläsaren är nu lästa, och jag skall ladda ner nya. Jag tittar också på en del TV-serier på Netflix och SVT Play. Ja, livet som vinterliggare är ungefär som hemma.

I mitten av december flyger jag hem och stannar över jul och nyår.

söndag 13 november 2016

Almerimar - Cartagena, 2016-10-30 - 11-13

Ove och Malla
Den 30 oktober kom mina Nynäshamnsvänner Ove och Malla på besök från Torremolinos, där de stannar i tre veckor. Vi gjorde några ordentliga promenader i Almerimar och tittade på staden, stränderna, båtarna och varvet. Innan de åkte tillbaka till Torremolinos, åkte vi i deras hyrbil till El Ejido och handlade en skrivare åt mig.

Dave färdigklädd för slipning
Dave
Som planerat kunde lackningen av båten genomföras måndag 31 oktober. Efter att lacken härdat, kunde vi börja montera tillbaka alla beslag på torsdag. Jag fick även hjälp med att plasta i ankarboxen. Dave, som gjorde plastningen, ställde även upp på lördagen och vi lyckades få ankarwinschen på plats. Under helgen flyttade jag tillbaka allt, som jag flyttat till lägenheten. Sjösättningen, som jag ändrat till måndag 7 november, gick bra. Under måndagen vaxade och polerade Dave och John (inte John nedan) från marinan överbyggnad och sittbrunn.
Cheferna Javier och Chris

Miguel
För att få så mycket dagsljus som möjligt planerade jag att starta mot Cartagena 02:30 natten mot tisdag. Väderprognosen visade på vindbyar upp emot 17 m/s på ostkusten men lugnt på sydkusten. Det såg inte bättre ut påföljande dagar, så 02:30 gav jag mig av. Vindprognosen stämde dåligt, det blev vindbyar på 17 m/s på sydkusten och mindre vind på ostkusten. Det blev mycket jobb med att reva, som mest 3 rev, och att släppa ut rev och hissa och reva igen osv. Tidvis var det grov sjö och jag träffades av en "monstervåg", som fyllde sittbrunnen. Själv blev jag genomblöt, trots att jag satt under sprayhooden. Två storsegeltravare blåste sönder och jag fick in vatten genom en av takventilerna, som jag glömt att stänga. Det läckte också in vatten via masten. Det fanns dock ingen anledning att klaga, vindriktningen var bra, det gick fort och solen sken och så småningom var det dags för kortbyxor och T-shirt.

Klar för sjösättning
Efter 16 timmar och 110 nm kunde jag angöra Cartagena 18:45, strax efter solnedgången, och togs emot av John och Gunilla, vänner från Västerås.

Gunilla och John på marknad
Den romerska amphiteatern
Staden Cartagena har ca 200000 invånare, med omgivande förorter cirka 400000. Redan år 227 f. Kr. grundades staden av en Khartagisk ledare och fick då samma namn, som den ursprugliga staden Khartago. Khartagerna besegrades av Romarna i de Puniska krigen och Cartagena hamnade under Roms välde. På 400-talet e. Kr. besegrades Romarna i sin tur av Vandalerna, ett folk, som man tror ursprungligen kom från södra Skandinavien. Muslimerna tog över år 714 e. Kr. och så småningom på 1200-talet blev det kristet styre. På 1700-talet blev Cartagena centrum för den spanska medelhavsflottan och man byggde kraftiga försvarsanläggningar. Under spanska inbördeskriget 1936-1939 var Cartagena den sista republikanska staden, som besegrades av Franco.

John på väg till badet
Cartagena är idag, liksom tidigare, en viktig militär marinbas, med bl a ett stort varv. På den civila marina sidan finns en stor containerhamn och en hamn för mottagning av olja, som förädlas i ett stort oljeraffinaderi. Turismen är viktig och många kryssningsfartyg lägger till här liksom fritidsbåtar i de två stora marinorna.

Cartagenas hamn
I en vecka har jag, tillsammans med John och Gunilla, varit turist i Cartagena. Vi har tittat på marknaden, gamla romerska teatern, varit på ubåts- och marinmuséer, besökt en av Cartagenas fåtal, men mysiga, badstränder (där John badade), provat på att äta frukost, middag och tapas samt vandrat runt i den gamla stadskärnan, helt befriad från biltrafik. I u-båtsmuséet kunde vi titta på en av världens första u-båtar. På kvällarna hade vi en spännande plumpturnering. Idag söndag for John och Gunilla vidare till Alicante.


lördag 29 oktober 2016

Almerimar, Sierra Nevada, 2016-10-19 - 29


Vad är det, som händer? Inte mycket. De mest spännande händelserna är att jag förra söndagen vandrade i Sierra Nevada och att jag en kväll spelade bridge med ett engelskt par. Vädret kan jag inte klaga på, ständig sol och värme. Jo, i ett avseende. Det blåser, inte mycket, men tillräckligt för att det inte skall gå att sprutmåla båten. Det är därför jag ligger kvar här i Almerimar. Jag väntar på att båten skall bli klar. Jo, så har min nya cykel, som ersättning för den stulna, anlänt.

Förra söndagen samlades en grupp på 8 personer och en hund för att i två bilar ta oss upp i Sierra Nevada för vandring. Vädret var varmt och skönt som vanligt och jag hade kortbyxor och T-shirt. Troligen är det svalare när vi kommer högre upp, hade jag förutseende tänkt, och lagt ner en tunn tröja.
I den låglänta terrängen i början finns vinodlingar och växthus. Ju längre upp vi kom, ju mer höstlikt blev det med gula lövträd. I övrigt dominerades bergssluttningarna av planterad barrskog. Här och där syntes små byar med vita hus. Bergen är mjukt rundade och påminner om vårt fjällområde Padjelanta, dock högre. Den högsta toppen (Chullo) i det område vi besökte är 2600 m hög. När vi steg ur bilarna, efter 2 timmars färd, på 2000 m höjd var det 9 grader och det blåste hårt. Det blev en chock för mig och några andra, som inte hade varit med förr. Jag fick låna en regnrock, som skyddade mot blåsten, men det är nog första och sista gången jag vistas ute i kortbyxor i den temperaturen. Vi vandrade 15 km och tog oss upp till 2400 m höjd. För att hålla värmen var jag tvungen att småspringa, först en bit framåt och sedan tillbaka igen för att inte förlora kontakten med gruppen. Trots högt tempo och brant uppför svettades jag inte en droppe. Under bilfärden tillbaka stannade vi till i en liten by och åt tapas. Det var en verkligt bra dag trots kylan, men det var skönt att kliva ur bilarna i Almerimar och vara tillbaka i värmen.

Det visade sig att en av deltagarna i gruppen och hennes man spelade bridge. Trots idogt sökande hittade vi ingen fjärde spelare. Vi spelade ändå en kväll och hade trevligt och mina tankar gick naturligtvis till bridgevännerna i Nynäshamn.

I övrigt så har det blivit mycket promenerande eftersom jag inte har haft någon cykel. Jag har också läst ut några böcker. Det börjar bli mer vardagsliv än att gå på upptäcksfärd. Eftersom jag har varit här sammanlagt nästan två månader har jag också lärt känna en del människor, särskilt då personal på varvet, i båttillbehörsbutiken och andra, som jobbar med båtarna. I samma uppgång, som min, bor en dansk, som bjöd på öl häromdagen, och på torsdagar är det Skandinavienträff. På VHF-radion sänder man varje dag information om vad, som är på gång i Almerimar. Det har jag inte kunnat följa eftersom radion finns i den inplastade båten.

Den nya cykeln förvarar jag numera i lägenheten. Det är lite kämpigt uppför trapporna.

Laddat för förmiddagskaffe
Förhoppningsvis kan båten målas på måndag och sjösättas påföljande fredag. Då ger jag mig av mot Cartagena. Håll tummarna!

tisdag 18 oktober 2016

Almerimar, 2016-10-08 - 18


Växthusgruppen samlas

Söndag 9 oktober var det guidning i ett av växthusföretagen utanför Almerimar. Den engagerade guiden var ägare i tredje generationen. Att driva ett växthusföretag verkar vara en professionell uppgift, där det gäller att hushålla med vatten, undvika skadeinsekter, se till att pollineringen fungerar (inplanterade humlor), ventilera och se till att det varken blir för varmt eller kallt. Exempelvis målar man på sommaren taken vita för att undvika värmen och på vintern tvättar man bort färgen. Mycket är styrt av datorer. Eftersom man odlar i kokosfiber går det inte att få ett ekologiskt godkännande. Tyvärr var det inte skördetid, så några mogna grönsaker kunde vi inte plocka. Det var söndag, så några av de 6 anställda såg vi inte heller till. Som avslutning bjöds vi på utsökta, inhandlade grönsaker och snittar. Som vanligt vid visningar kunde man köpa små burkar och flaskor.

Värmen fortsätter här nere i södern, dock på en något lägre nivå, ca 25 grader på dagarna och ca 17 på nätterna. Någon dag har det regnat. Vindarna är svaga. Den vanliga sommaruniformen med T-shirt och kortbyxor är det som gäller, dock kompletterad tidiga morgnar med en tunn tröja. Solen går upp senare, nu är det 08:30 som gäller. Med solnedgång 19:30 blir dagarna med solljus ca 11 timmar.

Humlor
Hälsoläget är oförändrat med ett svårläkt ryggskott. Revbensbrottet går att bortse från. Idag försökte jag besöka en sjukgymnast men hon fanns inte på mottagningen. Numera kan jag inte cykla, men det beror inte på hälsan utan på att cykeln har blivit stulen. Mer om det längre ned.

Så har jag deltagit i ytterligare ett skandinaviskt torsdagsmöte med drinkar och tapas. Man beställer en drink, vin, öl etc, för 2,50 € och får då också en valfri tapas. Efter två glas vin och två tapas är åtminstone jag ganska nöjd.

Utsikt från lägenheten
Den 10 oktober flyttade jag in i en fin lägenhet på andra våningen med sovrum och vardagsrum med kokvrå. För tre veckor betalar jag 350 €, alltså ca 1150 kr/vecka. Jag har utsikt över en av hamnarna, varvet och havet i bakgrunden. Anledningen till att jag hyr i tre veckor är att jag har bestämt mig för att lackera om båten (Awlgrip) och det går inte att bo i båten under tiden man arbetar med den. Just nu är båten helt inplastad, bortsett från de delar, som skall lackeras. Alla beslag, som sitter på de ytor, som lackeras, har jag demonterat, exempelvis fästen för akterstag och  checkstay. Det har inneburit att jag har krupit in på ställen i båten, som är väldigt oåtkomliga. Att det inte varit bra för ryggskottet är helt klart. Båtbyggaren har slarvat och många muttrar, som borde ha varit låsmuttrar, har suttit lösa. Jag hittade även dräneringsslangar från gasolboxarna, som hade spruckit, och en T-koppling i "rostfritt" för slangarna, som hade rostat sönder. Den nya färgen är en nyans ljusare mörkblått än den tidigare färgen.

Utsikt från lägenheten. Paula i förgrunden
I huset där jag bor finns ett källarutrymme. Där placerade jag cykeln och låste fast den i ett avloppsrör. För att komma in i huset måste man ha nyckel till entrédörren. Eftersom jag har nära till varvet gick det några dagar innan jag skulle använda den. Då fanns inte minsta spår vare sig efter cykeln eller låset. Normalt skulle det här kännas som en mindre katastrof eftersom jag använder cykeln så ofta. Nu ligger båten stilla och det finns inte  så många attraktiva mål att cykla till och dessutom mår ryggen bättre av att jag promenerar. Min båtförsäkring täcker förlusten, åtminstone enligt ett preliminärt besked. Pantaenius, som bolaget heter, är också speciella på det sättet att de ersätter gammalt med nytt vid skador och förluster. Cykeln var dyr när jag köpte den och har nu blivit ännu dyrare. 25000 kr kostar en likadan cykel. Om försäkringen inte skulle täcka detta, skulle det bli väldigt kännbart.

Paula slipad
Igår tog jag bussen till El Ejido, den närmaste större staden, och sökte upp Policia Local för att göra den polisanmälan av cykelstölden, som försäkringsbolaget kräver. Det var dock fel sorts polis. Jag måste vända mig till Guardia Civil. Det finns också en Policia Nacional. Efter vägvisning kunde jag i härligt sommarväder promenera någon km till rätt polis. I väntrummet satt det en hel del människor, så jag tänkte att det här kommer att ta hela dagen. Så småningom upptäckte jag att de var där för att registrera sina vapen och att de snabbt försvann in i ett speciellt mottagningsrum. Jag blev tämligen omgående inkallad i ett annat rum och i 1,5 timme gick jag igenom cykelstölden med en trevlig ung polis och kunde därefter promenera därifrån med en 5 sidor lång polisanmälan. Observera att polismannen inte pratade engelska och jag inte pratade spanska. Dessutom var de vänliga och skannade in hela anmälan och skickade den via mail till mig f v b till försäkringsbolaget. Hemma i Sverige hade Ove i mitt hus letat reda på kvittot på inköpet av cykeln, fotograferat det och skickat via mail. På måndag kväll fanns en komplett skadeanmälan hos försäkringsbolaget.
Efter besöket hos polisen tog jag bussen till Lidl och handlade wienerkorv, sylt till gröten och kaffe, I den stora fina Mercadonabutiken i Almerimar finns knappast någon sylt alls, definitivt ingen wienerkorv och inte heller lika gott kaffe, som hos Lidl. Kaffet är mycket dyrare här än i Sverige. Mitt svenskkaffe har räckt fram till nu. Lingonsylten tog slut igår.

Ankarbox
Bimini. I bakgrunden huset med min lägenhet.
Det är många båtar i Almerimar nu. Kranarna åker i skytteltrafik och plockar upp och sjösätter båtar. En del ställs upp över vintern och en del förbereds för överfarten till Västindien eller för fortsatt segling i Medelhavet, som exempelvis Paula. Min bimini har monterats och har efter justering av det häng, som syns på fotot, blivit bra. För att förhindra solinstrålning när solen står lågt finns ett nätliknande tyg (mesh), som kan sättas upp med  blixtlås på sidorna.

Då det gäller ankarwinschen händer inte mycket. Den tilltänkta montören hade plötsligt fått mycket annat att göra. Min tidigare bedömning att det skulle bli omfattande berodde på att det verkade som jag skulle bli tvungen att ta bort all tidigare plastning. När jag kontrollerat mer noggrant, tror jag att det räcker med att förstärka den befintliga hyllan med en 15 mm tjock skiva på undersidan. Nu står hoppet till att varvets expert på plastning kan hjälpa mig.

fredag 7 oktober 2016

Valencia - Calpe - Almerimar, 2016-09-28 - 10-07

28 sep Valencia - Calpe
En synnerligen jobbig dag. Grov havsjö med vindens vågor från ett håll och dyning från ett annat håll. Vågor, som bröt över båten. Vid ett tillfälle flög jag som en vante över sittbrunnen och bröt troligen några revben när jag slog i. Hela båten saltbelagd. Hård vind, medel 10 m/s, byar upp till 13. Slör/halvvind/plattläns, bra fart. Växlande molnighet, kortvarigt regn. 2 rev i storen. Stekte fisk, som måste ätas stående.
Spolade av båten i hamn. Hamnen ok, men dyraste sedan jag lämnade Nynäshamn, 550 kr.
Ingen rundtur, skall iväg imorgon igen.

29 sep Calpe - Torrevieja
Fin, solig, varm dag med bra seglingsvind, plattläns och slör, jobbig sjögång med rull. Framme i Torrevieja vid 17-tiden. Här rimliga priser, 290 kr/dygn inkl allt. Först förtöjning vid hamnkontoret för registrering och sedan, som vanligt, hjälp med förtöjning av en ”marinero”. 2 tampar i aktern, varav en fastnade i rodret, vilket jag upptäckte när jag skulle ge mig av.

30 sep - 7 okt Torrevieja - Almerimar
Cyklade och handade på Mercadona i Torrevieja när de öppnade 09:00. Kom iväg vid 10-tiden i sol, värme och fin vind. Satte seglen redan inne i marinan. Målet Almerimar, 145 nm. Segling hela dagen. Fram mot kvällen avtog vinden och motor på. Stjärnklart och väldigt få båtar, inga fiskebåtar alls. Försökte sova/vila en kvart i taget. Fortsatt svag akterlig vind hela natten. Hade jag väntat till lördag innan jag lämnade Torrevieja, hade jag fått motvind eller ingen vind alls. Nu fick jag i alla fall segla en hel dag.

Här på sydkusten går solen upp 08:05 och ner 19:53, så ungeför 12 timmar dag. Anlände Almerimar 09:30 och började med att tanka.

Jag kom alltså fram till Almerimar lördag 1 oktober och på måndag morgon kom Stuart och hans fru Tracy till båten för att ta mått för de rostfria rören till en bimini, ett soltak över sittbrunnen. På onsdagen var rören på plats och på torsdagen kom Sandra, som skall sy tyget, och tog mått. Idag fredag skall tyget monteras på rören. Här går det undan.
Under veckan fick jag de sista delarna till den nya ankarwinschen och har börjat med elinstallationerna. Det har verkligen varit segt att få en ny winsch på plats och arbetet för att göra om ankarboxen blir omfattande.
Den gamla ankarwinschen och den blyade linan är skickade hem till Sverige, vikt 30 kg, fraktpris ca 500 kr. Winschmotorn är skickad tidigare till reparatören i Sverige.

På tisdag 11 oktober tar jag upp båten för byte av olja och offeranod, kontroll av botten, polish och vaxning.

Igår kväll 6 oktober var jag på ett skandinaviskt möte på en restaurang. Vi åt tapas, drack vin och öl, Ett 30-tal skandinavier hade mött upp, mest svenskar. Man träffas varje torsdag. En del bor i båtar och en del i lägenheter. På söndag skall vi gör ett studibesök i ett av växthusen.

Vädret fortsätter att vara varmt, sista dagarna nära 30 grader, nattetid ner mot 20 grader. Idag fredag 7 oktober skall det bli svalare, ca 26 grader.

Jag besväras av ett ryggskott, som inte vill ge med sig, tillsammans med revbensbrottet. Det är dock inte värre än att jag kan både gå och cykla. Som tur är har jag äntligen kommit till skott och tecknat en reseförsäkring, som gäller i ett år.

måndag 26 september 2016

Andratx - Valencia, 2016-09-25 - 26

Andratx
Här kommer några ytterligar kommentarer om Andratx. Andratx är en väldigt prydlig stad. Varje morgon plockar hamnpersonalen bort skräp från strandpromenaden. Behållarna för sopsortering är lättillgänglia, rena och snygga. Jag rekommenderar att Bosse och Eva överväger att förlägga nästa års Mallorcabesök hit om de inte väljer Sóller förståss. Det där jag läst om filmstjärnor och världens elit ställde sig hamnkaptenen helt oförstående inför.
Jag har glömt att tala om att loggen slutade att fungera. Jag plockade ur den och tog bort den vita maskliknande beväxtningen.

Söndag 25 september kl 1030 startade jag mot Valencia, 126 nm, vilket borde ta 21 timmar med ankomst ca 08 på måndag. Loggen fungerade igen, visade dock för lite, om jag jämför med GPS-data, därför kalibrerade jag om den.
Min plan var att försöka passera den nord-sydgående farleden för fartyg innan det blev mörkt. Jag räknade också med att möta färjan mellan Valencia och Palma under natten, Det gällde också att inte komma fram för tidigt i mörker. Vid starten var det klart, vackert och varmt väder, men senare höga moln och slöjor över himlen. Det var tråkigt att lämna Mallorca, en vacker, mestadels grön ö med sandstränder, dramatiska bergsmassiv och trevliga hamnstäder.
Först segling någon timma i svaga halvvindar, sedan motvrid, sedan slör och halvvind igen men avtagande vind. Motor på. Fock inrullad.

Det verkar finnas väldigt lite djur och fåglar i den del av Medelhavet där jag varit hittills, åtminstone är de inte synliga för mig. Det är nu länge sedan jag såg några delfiner. Uppenbarligen finns det fisk i havet, troligen inte så mycket, med tanke på att man ser väldigt få fiskebåtar. I Andratx såg jag dock fyra stora fiskebåtar. Är det något ute på havet, som man tror är en fågel, så är det i regel plastskräp.

Under dagen badade jag två gånger. Jag blir alltid lika förundrad över hur blått vattnet är och varmt, 25 grader.
Fortsatt varmt under natten, den vanliga uniformen var tillräcklig. Två fartyg passerade på korsande kurser, men det var inte nödvändigt att väja. Färjan till Palma gick på en sydligare led och blev inget problem.
Ingen måne, som lyste upp. Den gick ned 16:41. Den kommer att gå upp igen ca 02. Det blev så småningom stjärnklart över mig. I norr våldsam åska med oavbrutet blixtrande i flera timmar, som lyste upp molnen, hotfullt men vackert. Ibland var blixtarna lodräta ner mot vattnet. För att gardera mig, om åskan skulle komma närmare, tog jag ner storseglet. Vindbyarna under åskmoln kan vara våldsamma.
Så småningom kom åskan även till mig. Regnet var måttligt och vindbyarna på upp till 10 m/s. Efter någon timma upphörde åskan och vinden avtog. Jag försökte sova korta stunder. Strax innan det ljusnade fick jag sällskap av en ensam, men glad delfin. Den dök nog upp för att jag klagade ovan på att det var länge sedan jag sett några delfiner. Sista 6 timmarna hade jag sällskap av ett av de stora kryssningsfartygen, Independence of Seas, som körde med reducerad fart för att inte komma fram för tidigt till Valencia. Vi gick in samtidigt. De fick väl hjälp av lots, jag fick klara mig själv.

Fel hamn för Paula
Marinan i Valencia är enorm. Jag körde först fel och hamnade i den hamn, som huserade Americas Cup för några år sedan. Nu låg här istället mycket stora segel- och motorbåtar. Så småningom hamnade jag rätt och kunde tanka och sedan gå igenom den omfattande spanska incheckningsrutinen. Vad gör de med alla uppgifter och alla papper? Hamnavgiften var dock väldigt låg, 160 kr.

Valencia stad har 800000 inv, med kranskommuner 1,6 milj och är därmed den tredje största staden i Spanien efter Madrid och Barcelona. Romarna grundade staden år 138 BC. På 700-talet tog muslimerna över och på 1200-talen en kristen kung. Här finns en länk till Wikipedia.

Efter att ha sovit en stund cyklade jag in mot centrum och passerade genom ett par km långt parkområde med byggnader, som såg ut att ha importerats från någon fjärran galax. Området kallas, fritt översatt, Konst- och vetenskapsstaden. När jag kom fram till centrum, började tröttheten slå till och jag vände tillbaka.
Idag har jag piggnat till och tagit mig in till centrum och de gamla stadsdelarna. Det blev också en dagens 3-rätters lunch och en sangria. Av alla städer jag har cyklat i tillhör Valencia de allra bästa, möjligen slagen av Köpenhamn. De finns 2-filiga cykelstråk i stort sett överallt.
Alla foton utom det första är från Valencia.

lördag 24 september 2016

Porto Sóller - Pollenca - Porto Colom - Isla de Cabrera - Andratx, 2016-09-16 - 24

Vädret under den här perioden har varit ostadigare och svalare. Temperaturen dagtid har hamnat under 30-gradersstrecket och nattetid gått ner till 20-25 grader. Någon morgon har jag satt på mig långbyxor, men har snart varit tvungen att byta till den vanliga uniformen, kortbyxor och T-shirt. Det har funnits moln på himlen och en del regnstänk, i Pollenca riktigt regn under natten, men solen har dominerat. Inatt, lördag 24 september, vaknade jag av att det blixtrade, dundrade, regnade och blåste. Igår såg jag en helikopter, som vattenbombade en mindre skogsbrand.

Man ser sällan fåglar
Den 17 september seglade jag från Stóller till Porto de Pollence. Fortsatt bergigt landskap, nu utan trädbeväxtning, som stupar lodrätt ner i havet med många grottor och hål. Seglingen var jobbig med skvalpig sjö. Jag stannade en dag i Pollenca och cyklade till Alcudiabukten. Fin plan cykeltur på 15 km, mestadels markerad cykelbana, dock lite tråkigt med vägen, som försvinner vid horisonten. Många ”tävlingscyklister” på fina cyklar och många löpande och promenerande delade på cykelbanan. Biltrafiken är intensiv.

Alcudia
I Puerto Alcudia finns en väldigt stor marina med stora båtar och all tänkbar service. Strandpromenaden är trevlig och det finns vackra stränder med många turister. Alcudias gamla stad, några km in i landet, är väldigt fin, bara gågator. Men, var var invånarna? Alla fönsterluckor och dörrar var stängda. En oherrans massa turister strök omkring. Det var riktigt trångt. En stor marknad pågick och det var väl den, som lockade.
Jag har varit i Alcudia för många år sedan, men har inget minne alls av hur det såg ut, tragiskt. Antagligen låg tyngdpunkten på att bada barnen och mata dem med spagetti och köttfärssås.
Pollenca verkar vara ganska ointressant, mest ett turistghetto med sandstränder.

Alcudia
Måndag 19 september fick jag uppleva en fin halvvindssegling till Porto Colom. Landskapet innanför Pollenca- och Alcudiabukterna är låglänt. På SO-sidan av Mallorca blir bergen vackert avrundade, lägre och trädbevuxna och man ser fler sandstränder. Det ser trevligt ut bortsett från allför många stora hotellkomplex.

I Porto Colom möttes jag av mina vänner Bosse och Eva, som av en slump hade valt en resa på en vecka till Mallorca just när jag var där. Vi åt en god middag på restaurang tillsammans och även en dagens lunch. Det var trevligt för mig att få gå på restaurang med sällskap. Ensam går jag ogärna.
På väg mot Porto Colom
På väg mot Porto Colom
Porto Colom är en liten och lugn stad, ca 4000 invånare, inne i en vacker bukt. Det finns inget egentligt centrum. Restaurangerna ligger på rad utefter strandpromenaden. Turism lär väl vara huvudnäringen, även om det inte finns några stora pampiga sandstränder. Här och var skär  djupa vikar in i klippkusten strax utanför Porto Colom och där fanns mindre sandstränder med många turister. Marinan är liten och vi var nog aldrig mer än 5 besöksbåtar när jag var där.

Porto Colom
Porto Colom
Adjö till Bosse och Eva
Torsdag 22 september bytte jag först olja i motorn och seglade sedan i varma vindar till den lilla ön Isla De Cabrera utanför Mallorcas sydspets. Ön är nationalpark och man måste i förväg boka en boj på Internet. Jag räknade till 36 båtar, som var förtöjda i bojarna. Jag hade tänkt simma in till stranden med en vattentät påse med kläder, och därefter göra en promenad på ön, men det kändes för svalt på morgonen. Naturen på ön är karg med buskar. Cabrera har använts som fängelseö för franska fångar under Napoleonkrigen. Av 9000 fångar, som sändes till ön, överlevde 3600. Numera är ön mest hemvist för intressanta fågelkolonier och nationalparkspersonal. Det finns också en fästning från 1300-talet på ön.
Fästningen på Isla De Cabrera

Istället för promenad på Cabrera blev det i huvudsak motorgång, i svaga vindar och mycket varmt väder, till Porto d´Andratx, som ligger på Mallorcas sydvästspets. Som vanligt ligger själva staden Andratx några km in i landet. Puerto d´Andratx är enligt Wikipedia en exklusiv semesterort, som besöks av filmstjärnor och världens elit, så det känns som att jag har kommit rätt. När jag imorse handlade mjölk till gröten på Eroski, såg jag dock inte till någon kändis. Staden har en rik historia. Här finns en länk för den intresserade.
Hotfullt i Andratx
Imorgon siktar jag på Valencia. Avståndet är stort, så det blir nattsegling.