 |
| San Sebastian (ej staden) |
Vädret de här dagarna har varit vindfattigt. Några timmar segling har det blivit, men motorn har varit dominerande och det vindfattiga vädret fortsätter. Inget fel på värmen, men tack och lov, inga temperaturer upp mot 40 grader, som jag såg på väderkartan i Rapport. Spanska nordkusten verkar ligga på gränsen mellan två vädersystem.
 |
| Pasajes |
På väg mot Zumaia, gjorde jag först en gir in i den smala viken vid Pasajes och sedan ytterligare en gir in i bukten utanför San Sebastian, se foton.
Till Zumaia, min första spanska, tillika baskiska hamn, kom jag i tid för att äta en 3-rätters lunch på restaurant (färsk sparris, fisk, cheesecake, kaffe). Av misstag råkade jag beställa en helflaska vin. Pris för allt €10,75, således ca 100 kr! I Zumaia fick jag och nästan hela lokalbefolkningen bevittna sjösättningen av ett lastfartyg inne i floden. Det var nog spännande även för de, som sjösatte.
Paula var den enda gästbåten i marinan. Hamnkaptenskan (säger man så om en kvinnlig hamnkapten) lärde mig säga adjö på baskiska, "agur". Varje gång jag sedan sagt det, har människorna blivit väldigt glada.
Kusten påminner om Norge och Skottland, branta bergiga stränder, delvis gröna ej skogklädda berg, men också skogklädda och med åkrar. Det finns också sandstränder, som i Zumaia.
 |
| Guggenheimmuséet |
 |
| Guggenheimmuséet |
Efter återkomsten till båten bytte jag olja i motorn. Det tycker jag inte om, men allt kan inte vara roligt.
Idag såg jag två delfiner, som inte var intresserade av att leka kring båten utan snabbt försvann akteröver.
 |
| Riberas saluhall t v |
Santander ser inte så kul ut. staden brann ner på 40-talet och sedan byggde man stora bamsiga lamellhus, ser ut som i Belgien. Marinan ligger långt utanför stan i ett trist område, granne med flygplatsen. Här återsåg jag också svenska OE32:an Blåsut.
När jag avslutar det här inlägget befinner jag mig i Gijon. Under färden hit, mestadels för motor 90 nm, fick jag sällskap av ett 20-tal delfiner under en lång stund. Här finns en
film. Gijon är en stor stad med cirka 400000 invånare om man räknar in de närmaste omgivningarna. Det finns en äldre trivsam stadsdel och en nyare med höghus. Staden ligger på en udde, således vackert omgiven av det blågröna havet. På ena sidan finns en lång sandstrand. Gijons historia går ett par tusen år tillbaka. För den intresserade finns här en
länk.
Ni vet väl att ni, efter att ha klickat på ett foto, kan trycka på F11, om ni vill se på fotona i helskärmsläge?
 |
| Gijon |
 |
| Gijon, så häller man upp cider |
I arkivet, har jag återfunnit en, ej tidigare publicerad film, som handlar om när Paula går ut på Nordsjön till besättningens stora glädje. Se och gläds med besättningen! Klicka
här!
 |
| Gijon |
Till Zumaia, min första spanska, tillika baskiska hamn, kom jag i tid för att äta en 3-rätters lunch på restaurant (färsk sparris, fisk, cheesecake, kaffe). Av misstag råkade jag beställa en helflaska vin. Pris för allt €10,75, således ca 100 kr! I Zumaia fick jag och nästan hela lokalbefolkningen bevittna sjösättningen av ett lastfartyg inne i floden. Det var nog spännande även för de, som sjösatte. 
Kusten påminner om Norge och Skottland, branta bergiga stränder, delvis gröna ej skogklädda berg, men också skogklädda och med åkrar. Det finns också sandstränder, som i Zumaia.
Marinan i Bilbao ligger i en förort. Jag kunde räkna in tre andra besökande båtar, två franska och en schweizisk. För att komma in till Bilbao centrum måste man åka tunnelbana. Cykel var tillåten. En ung dam hjälpte mig tillrätta med biljett och lotsade mig ombord på tåget. Bilbao var en verkligt trevlig upplevelse med fina cykelbanor, en mysig gammal stadsdel med vacker bebyggelse, folklivet med musikanter och andra uppträdanden och så naturligtvis Guggenheimmuséet. På mig imponerade den fantastiska byggnaden mest. Jag gick också in och tittade på Andy Warhols, Picassos med fleras konstverk. En behövlig kulturell injektion i en annars ganska teknisk tillvaro med naturupplevelser och små mänskliga möten! Lunchen intog jag i form av tacos i Riberas saluhall, som skall vara Europas största inomhusmarknad. Det har jag svårt att tro, men maten var väldigt god och speciell. Något jag aldrig tidigare har smakat.
Santander ser inte så kul ut. staden brann ner på 40-talet och sedan byggde man stora bamsiga lamellhus, ser ut som i Belgien. Marinan ligger långt utanför stan i ett trist område, granne med flygplatsen. Här återsåg jag också svenska OE32:an Blåsut.
