fredag 19 augusti 2016

Barbate - Estepona - Benalmadena, 2016-08-16 - 20

Gibraltarklippan
Det var skönt att lämna Barbate. Förutom att staden var väldigt skräpig och det inte fanns tillstymmelse till sopsortering, verkade gästhamnen vara en samlingsplats för tonårigar och familjer med skrikiga barn, som tyckte det var väldigt roligt att kasta ner skräp på bryggorna och i vattnet.

Costa del Sol
Vindprognosen visade på svaga vindar när jag gav mig iväg mot Gibraltarsundet, men precis som vid seglingen från Cadiz till Barbate, tilltog vinden vinden snabbt på eftermiddagen och var snart uppe i över 10 m/s rätt emot när jag närmade mig sundet. Jag hade startat vid 12-tiden för att få medström förbi Gibraltar. Det blev inte så mycket av den varan, men det blev i vart fall ingen motström. Att kryssa var inte att tänka på om jag skulle undvika både motström och motvind, således motorgång. Vid 17-tiden passerade jag den höga Gibraltarklippan med aporna och på andra sidan sundet skymtade Marockos höga berg i diset. Det finns några gästhamnar i Gibraltar, men det såg inte så inbjudande ut med alla stora lastfartyg och snabbfärjor och dessutom har jag varit där landvägen, så jag fortsatte. När jag kom in i Medelhavet avtog vinden och vågorna och det blå vattnet var mycket inbjudande. Det blev en simtur efter båten i 23-gradigt vatten. Precis när solen gick ner var jag framme i Estepano. I Medelhavet förtöjer man med aktern inåt. Varje förtöjning kräver tre personer, två ombord och en, som tar emot på kajen. Systemet är urkorkat. Två tampar i aktern krävs och så måste man in och hämta den lina, som skall sitta i fören och som ligger fäst på botten en bit ut. Då driver fören ofelbart iväg och krockar med båten bredvid. Finns det ingen båt där blir det problem. Då driver man istället in mot kajen. Bogpropeller är bra att ha. Det har jag inte. Två personer från marinan hjälpte mig att förtöja. Det gick väl så där, några repor, men inga större skador. Hamnavgiften i Estepano var ca 320 kr, inte direkt någon chock, som jag befarat, Redan nästa morgon gick jag vidare.

Nu befinner jag mig i Benalmadena, granne med Torremolinos och inte långt från Malaga. Palmerna rasslar i en park bakom båten, jag ligger med aktern in, solen skiner och det är vanvettigt varmt, ca 35 grader. Igår åt jag stekt bläckfisk på restaurang, vad annars? Även i den här hamnen fick jag hjälp av två personer vid förtöjningen. När jag skall ta mig iland från aktern vid lågvatten (0,5 m skillnad låg och hög) måste jag ropa på någon förbipasserande. I övrigt är allt bra, förutom ankarwinschen, som inte fungerar och som jag skulle behöva när jag kommer till Balearerna. Kommunikation med tillverkaren pågår. Hela dagen idag har jag ägnat åt att söka krypströmmar, som kan ha orsakat korrosion på ankarwinschen.
Både cykel och Mustangen nära båten

Hela kusten, som jag har sett hittills är ett enda stort tivoli, 100 % exploaterat, och fullt med lekande, köpsugna, hungriga och törstiga sol- och badturister. Nära kusten verkar det inte finnas någon annan verksamhet än turism och det, som behövs för att turisterna skall överleva, dvs hotell, restauranger, kaféer, barer, glasskiosker, solkräm och klädbutiker. Bakom kusten tornar en karg bergskedja upp sig.
Kanske låter jag lite grinig. Det beror nog på att det har varit slitsamt i värmen att hitta krypströmmar. Resultatet blev att det fanns låga avtagande spänningar på kontakterna på ankarwinschens styrenhet, trots att den var helt bortkopplad från batterierna. Kondensatorer föreslog jag och nu skall nya experter inkallas hos tillverkaren. Fortsättning följer.

Jag har cyklat runt bland turisterna och igår skulle jag cykla till Carrefour och handla, men när jag kom uppför backen, visade temperaturskyltarna 36 grader. Då valde jag en Lidlbutik, som jag precis passerat. Då förstår ni att det var varmt. På Lidl fanns wienerkorv och köttfärs och mjölk för 9 kr/l. Butiken nära marinan tog 29 kr/l för mjölk, som det stod Arla på.

söndag 14 augusti 2016

Inblåst i Barbate, 2016-08-09 - 16



Jag syns inte på MarineTraffic eftersom det inte finns några mottagarstationer i närheten, som kan ta emot min position.

Idag 14 juli är det sjätte dagen i Barbate, en stad mitt emellan Cadiz och Gibraltar. Det har blåst ihållande, som mest 21 m/s i byarna, idag som mest 14 m/s. De här uppgifterna avser alltså vinden inne i marinan. På natten avtar vinden.
Så här skriver SMHI: Vid tillfällen med liten molnighet så blåser det mer på dagen än på natten. Det är solen som är orsak till detta. När solen värmer upp markytan, värmer denna i sin tur upp de lägsta luftlagren.
Eftersom varm luft är lättare än kall luft, leder detta till att luften blir mer lättrörlig, vilket visar sig i att marknära luft börjar stiga uppåt och i att vindhastigheten och byigheten ökar. Under natten avkyls markytan genom värmestrålning ut mot världsrymden, och därmed avkyls också de lägre luftlagren (nära marken där vi mäter), med ökande stabilitet och lägre vindhastighet som följd.
Bortsett från vinden är det varmt, soligt och klarblå himmel. Termometern inne i båten visar dagtid 30-32 grader, på natten något svalare. Inte förrän måndag-onsdag väntas vinden avta.

Marinan ligger i ett stort inhägnat område med en mycket stor fiskhamn. Många platser är lediga, både i gästhamnsdelen och i den del där Barbates invånare har sina platser. Enda anledningen till att det kommer in besökande båtar är den ihållande hårda ostliga vinden i Gibraltarsundet.
Det är 2 km in till Barbates centrum. Med motvind och sand, som blåser in i munnen och ögonen kan det bli lite segt att cykla. Sanden knastrar mellan tänderna och är svår att spotta ut. På tillbakavägen går det desto lättare, alltså att cykla. Spanjorerna verkar vara flitiga motionärer. Både här och på andra ställen i Spanien möter jag ständigt gående, springande och cyklande motionärer. De senaste fyra dagarna har jag själv varit ute och sprungit, några dagar längs med stranden utanför Barbate och i "skogen". Det är väldigt sandigt och därmed svårsprunget i terrängen. Just här saknar jag den svenska naturen.

Viktiga näringar i Barbate är fiske, speciellt tonfisk, och badturism. Fisket har en historia, som går tillbaka till Romartiden. Staden har cirka 25000 invånare. Turisterna kommer från Spanien. Utländska turister är ovanliga. Inne i staden finns en lång strand med mycket fin, vit sand. Den blåser med den hårda vinden och samlas i högar på vägarna och strandpromenaden. Varje morgon samlas ett gäng, troligen sommarjobbande skolungdomar, med skottkärror, spadar och sopsäckar för att flytta tillbaka sanden till stranden och för att plocka skräp. Både stranden och Barbates centrum hålls hyggligt prydliga, men i ytterkanterna och på vägarna in mot Barbate ser det förfärligt ut med kringflygande småskräp och även större skräp, exvis delar av TV-apparater. Något liknande har jag inte sett under hela seglingen. Särskilt illa är nedskräpningen i en kuststad eftersom skräpet förr eller senare hamnar i havet.