Norra Italien, västra Korsika, norra Sardinien, 2017-06-03 - 07-04

3 juni - 4 juli

3 – 9 juni, Viareggio – La Spezia – Carrara - Pisa

Viareggio

Lämnar Viareggio 3 juni och går för motor till La Spezia. Planerar först att ankra i viken norr om Isola Palmaria, men ångrar mig när det plötsligt börjar blåsa hårt. Går istället till gästhamnen och kan förtöja långsides. Framför mig ligger en Najad 33, med en Italiensk besättning bestående av två äldre män i min ålder och ett barnbarn, en flicka på 19 år. Jag blir bjuden på hämtmat, som inhandlas på fiskarnas egen restaurang i hamnen. Det smakar bra och flickan, som verkar kunna det mesta, svarar utförligt på mina frågor och de två övriga får inte möjlighet att säga så mycket.

Viareggio

Viareggio

La Spezia

La Spezia

Portovenere är en speciell stad strax utanför La Spezia. Efter två dagar i La Spezia går jag således på Sveriges nationaldag till denna speciella stad, får hjälp att förtöja och upptäcker på hamnkontoret att staden även är väldigt speciell då det gäller hamnavgift, pris 1000 kr.

Porto Venere

Marmorbrytning, Carrara

Jag avgår omgående till Carrara, den vita marmorns hemstad. Efter att ha snurrat runt en lång stund, upptäcker några hamnansvariga mig och hjälper till att anvisa plats och att förtöja, hamnavgift 190 kr. Det låga priset är troligen motiverat av att hamnen är känd för att den blir väldigt orolig vid sydliga vindar, vilket jag får prova på. Alla, som har en fast plats i hamnen har båtarna placerade 2 m från bryggan och förtöjd med 4 bottenlinor, 2 i aktern och 2 i fören. För att orka dra in båten närmare bryggan används block med minst 4 gångers utväxling. I Carrara besöker jag en seriös cykelhandlare för att få hjälp med frambromsen på cykeln. Han är villig att plocka ner bromsen, men vi bedömer att risken är stor att reservdelar måste beställas. Jag avstår tills vidare. Efter 3 dagar i Carrara, går jag den 9 juni tillbaka till Marina di Pisa.

Carrara

9 – 17 juni, Korsikas västkust ner till La Maddalena på Sardinien

Barnen leker på stranden, Pisa

10 juni anländer min son Tobias och hans sambo Janie till Pisa och 11 juni går vi för motor i strålande, soligt och varmt väder över till Macinaggio på Korsika. Efter några timmar stannar vi båten och badar. I Macinaggio går T och J till sandstranden och badar igen. På kvällen ger sig Janie ut på löprunda. På kvällen blir det kortspel, plump.

Bad utanför Pisa

Macinaggio

Vid boj utanför Calvi

Girolato

Girolato

Ajaccio

Bonifacio

Utsikt från Bonifacio

Mellan 12 och 17 juni seglar eller går vi för motor samma sträcka, som jag tidigare gått, dock åt andra hållet, Calvi, Girolato, Ajaccio, Bonifacio och La Maddalena på Sardinien. Janie vill naturligtvis se delfiner och redan på sträckan Macinaggio – Calvi får hon syn på ett par. Det är dock inte flasknosdelfiner, som Tobias och jag sett på Atlantkusten. De här delfinerna har mer avrundade huvuden. De rör sig i slow motion och är inte speciellt intresserade av att leka runt båten. Rädda är de dock inte och det går bra att närma sig dem. Det blev, som vanligt med delfiner, en trevlig upplevelse. Under dagarna ankrar vi flera gånger och badar. Vattnet är kristallklart och många fiskar simmar runt båten. Två nätter ligger vi också för ankare i fina vikar. I en av vikarna simmar T och J in till land och vandrar upp på ett berg med ett gammalt torn.

18 – 20 juni, La Maddalena - Olbia

Far och son planerar

18 juni lämnar vi La Maddalena och går en kort sträcka till en vik på ön Caprera, där vi ankrar över natten. Hela Maddalenaskärgården är naturreservat och man måste betala en avgift för att få ankra i vikarna på öarna. Lokalbefolkningen behöver inte betala. Det hade jag missat och vi blir uppsökta av naturreservatets personal. Det går bra att betala kontant men är dyrare än om vi betalat via Internet. Pris för 1 dygn 280 kr. Kanske något att ta efter för Stockholms skärgård. Bad som vanligt.

Cala Volpe

På väg mot Olbia

19 juni går vi till Olbia med baduppehåll i den fina viken Cala di Volpe, strax söder om Porto Cervo. Porto Cervo är en lyxhamn för de rikaste rika med de största båtarna. Hela kuststräckan, som kallas Costa Esmeralda, Smaragdkusten, är bebyggd med lyxvillor och fina hotell. Även om det är exploaterat, finns inga stora byggnader, allt är byggt för att det inte skall sticka upp. För min båt är hamnavgiften i Porto Cervo cirka 2000 kr, således blir det inget besök där. Det räcker mer än väl med hamnavgiften i Olbia, som är hutlösa 800 kr. Dock ingår transfer till flygplatsen för T och J. Flygplatsen ligger ca 2 km från marinan.

Fyr vid infarten till Olbia

Medan vi väntar på att bli ledsagade in till vår hamnplats, passar vi på att tanka samtidigt som en stor motorbåt. Vi försöker gissa hur många tusen liter, som den tankar. På hamnkontoret en stund senare möter jag en i besättningen. Han berättar att tankningen tog 1,5 timmar och att de tankade 17000 liter!
20 juni på förmiddagen lämnar T och J båten och jag blir ensam igen. Efter att ha haft trevligt sällskap i 11 dagar blir det speciellt ensamt. Tobias blev plumpmästare, Janie kom tvåa och jag blev sist. Vädret har varit strålande med sol och värme under deras besök.

20 juni – 2 juli, La Maddalena – nordspetsen av Sardinien – La Maddalena – Asinaraön – Stintino – Asinaraön

Cala Volpe igen

Jag tar två dagar på mig tillbaka till La Maddalena. Det blir nattankring i två vikar. Ett lågtryck, som orsakar hårda västliga vindar gör att jag blir kvar i La Maddalena från 22 till 26 juni. Dessutom måste jag åtgärda ett jordfel, som gör att jag inte kan ansluta landström. En kabel måste bytas ut och ett nytt plaströr att dra kabeln i måste monteras. Det tar två dagar.

Kommunala hamnen, La Maddalena
Bojar även i Medelhavet!

26 juni vänder vinden till ost och jag går till viken strax syd om Capo Testa, nordligaste delen av Sardinien. Jag nattankrar, men är lite orolig eftersom väderleksrapporten varslar om att vinden skall vända till väst igen framåt 9-tiden på morgonen. Halv fem på morgonen vaknar jag. Vinden har vänt och jag måste ge mig av. Jag går runt till Capo Testas norra sida, där det finns en lävik. Det blir osäkert där också och det slutar med att i hård västlig vind och för enbart förseglet med god fart seglar tillbaka till La Maddalena. Den här gången lägger jag mig i den kommunala hamnen, som både ligger mer centralt och är billigare, 260 kr/dygn, än den andra hamnen, 350 kr/dygn. Den här gången blir jag liggande 3 dygn innan jag den 30 juni i måttliga västvindar, svalt väder, ner till 17 grader, och i en hel dags regn, kan gå till en trist vik med bojar på Asinaraön, Sardiniens nordvästspets. Sjön är gropig, vinden hård sydlig och det dröjer innan den blir västlig och jag får någorlunda lä av ön. Natten blir guppig.

Cala D´Oliva, Asinara

På morgonen den 1 juli går jag söderut ut till en marina i den trevliga staden Stintino. Marinan ligger en bit utanför staden. Jag får hjälp, som vanligt, med förtöjningen. Högsäsongen har börjat och avgiften är 460 kr/dygn.

Stintino

Vinden är nu hård västlig igen och snett in i sidan, men med två bottenlinor i aktern ligger jag säkert. Att sitta i sittbrunnen och mysa är inte att tänka på. Nästa morgon ger jag mig ut på en löprunda för första gången på länge. Det är kärv natur att springa i, stenig, buskig och privat mark, som måste rundas.

Stintino

Punta Trabuccato, Asinara

På eftermiddagen 2 juli ger jag mig av och siktar på att ankra en bit norr om Stintino. Det blåser dock för hårt så jag går 7 nm tillbaka till en vik med bojar på Asinaraön. Vattnet är som vanligt kristallklart, turkost och med många fiskar runt båten. Naturligtvis blir det bad. Ytterligare en segelbåt, min granne i Stintino, dyker upp och förtöjer vid en boj. Vid förra bojförtöjningen kom ingen och tog betalt, men här dyker så smångom en båt upp och vill ha 330 kr. Vädret har i alla fall blivit bättre, molnen har försvunnit och vinden har avtagit, som lovat.

För ankare i vik väster om Alghero

Capo Caccia

Igår 3 juli passerade jag ut genom det trånga och grunda sundet mellan Asinaraön och den lilla ön Piana. I hamnboken varnar man för att använda sundet när vinden är hård västlig. Vinden hade nu avtagit, men 2 m höga dyningar fanns kvar och bröt obehagligt nära på båda sidor om den smala farleden ut till Sardiniens västsida. För att få lite lugnare sjö gick jag ut en bra bit till vattendjup på 100 m. Kuststräckan är bergig. Efter att ha rundat Capo Caccia väster om staden Alghero och gått norrut i den stora viken, blev det genast lugnare. Natten tillbringade jag för ankare utanför sandstranden med badturister.