Almerimar, Sierra Nevada, 2016-10-19 - 29

Vad är det, som händer? Inte mycket. De mest spännande händelserna är att jag förra söndagen vandrade i Sierra Nevada och att jag en kväll spelade bridge med ett engelskt par. Vädret kan jag inte klaga på, ständig sol och värme. Jo, i ett avseende. Det blåser, inte mycket, men tillräckligt för att det inte skall gå att sprutmåla båten. Det är därför jag ligger kvar här i Almerimar. Jag väntar på att båten skall bli klar. Jo, så har min nya cykel, som ersättning för den stulna, anlänt.

Förra söndagen samlades en grupp på 8 personer och en hund för att i två bilar ta oss upp i Sierra Nevada för vandring. Vädret var varmt och skönt som vanligt och jag hade kortbyxor och T-shirt. Troligen är det svalare när vi kommer högre upp, hade jag förutseende tänkt, och lagt ner en tunn tröja.
I den låglänta terrängen i början finns vinodlingar och växthus. Ju längre upp vi kom, ju mer höstlikt blev det med gula lövträd. I övrigt dominerades bergssluttningarna av planterad barrskog. Här och där syntes små byar med vita hus. Bergen är mjukt rundade och påminner om vårt fjällområde Padjelanta, dock högre. Den högsta toppen (Chullo) i det område vi besökte är 2600 m hög. När vi steg ur bilarna, efter 2 timmars färd, på 2000 m höjd var det 9 grader och det blåste hårt. Det blev en chock för mig och några andra, som inte hade varit med förr. Jag fick låna en regnrock, som skyddade mot blåsten, men det är nog första och sista gången jag vistas ute i kortbyxor i den temperaturen. Vi vandrade 15 km och tog oss upp till 2400 m höjd. För att hålla värmen var jag tvungen att småspringa, först en bit framåt och sedan tillbaka igen för att inte förlora kontakten med gruppen. Trots högt tempo och brant uppför svettades jag inte en droppe. Under bilfärden tillbaka stannade vi till i en liten by och åt tapas. Det var en verkligt bra dag trots kylan, men det var skönt att kliva ur bilarna i Almerimar och vara tillbaka i värmen.

Det visade sig att en av deltagarna i gruppen och hennes man spelade bridge. Trots idogt sökande hittade vi ingen fjärde spelare. Vi spelade ändå en kväll och hade trevligt och mina tankar gick naturligtvis till bridgevännerna i Nynäshamn.

I övrigt så har det blivit mycket promenerande eftersom jag inte har haft någon cykel. Jag har också läst ut några böcker. Det börjar bli mer vardagsliv än att gå på upptäcksfärd. Eftersom jag har varit här sammanlagt nästan två månader har jag också lärt känna en del människor, särskilt då personal på varvet, i båttillbehörsbutiken och andra, som jobbar med båtarna. I samma uppgång, som min, bor en dansk, som bjöd på öl häromdagen, och på torsdagar är det Skandinavienträff. På VHF-radion sänder man varje dag information om vad, som är på gång i Almerimar. Det har jag inte kunnat följa eftersom radion finns i den inplastade båten.

Den nya cykeln förvarar jag numera i lägenheten. Det är lite kämpigt uppför trapporna.

Laddat för förmiddagskaffe

Förhoppningsvis kan båten målas på måndag och sjösättas påföljande fredag. Då ger jag mig av mot Cartagena. Håll tummarna!